Det var december 2016. Jag hade haft zickan i mitt liv i två månader och det var han som förändra allt. Han förändra mig, gjorde mig till ett bättre ?jag?.

Jag hade sagt upp mig från min egentligen stora drömjobb, ett hunddagis. Det är en historia jag inte tänker publicera här dock. Men jag var förkrossad. Både i hjärtat och revbenen, bokstavligen talat. Sprickor i två olika revben, som jag hostat mig till. Jag var så sjuk.
Jag hade ett städvikariat, inte dumt alls. Men jag höll på att slita av mig håret. Jag ska inte va här, jag ska inte moppa golv.

Jag tänker vara med att förändra hundvärlden!

Sagt och gjort, jag anmälde mig till hundmassage utbildning som började månaden där på. Jag var så målmedveten att jag glömde bort en sak. Jag ska resa till Stockholm. Själv. Jag ska bo själv i den här stora staden, sova där i fyra nätter. Träffa nya människor. Nu kom paniken.

Snabb bakgrunds update:
Början av 2016 blev jag diagnostiserad med deperission och panikångest. Sjuk skrivningar och dygnen bara flöt ihop. Utmattning.

Jag tog mig upp fyra vändor till Stockholm för utbildning. En gång helt ensam, en gång tillsammans med min fina sambo och de två sista följde zickan med upp.
De två sista gångerna bodde vi i en stuga, på landet, med gångavstånd till utbildningen. Helt underbart!

Mellan dessa fyra vändorna slet jag så för att hinna klart alla mina praktikhundar. De rekommendera att man tog utbildningen över ett år. Inte jag inte, jag skulle bli klar nu!

6 månader senare satt jag med ett diplom i handen, ville knappt åka ifrån stugan och lärt känna många nya underbara människor.

Jag växte så mycket i mig själv. Jag var nybakad hundmassör och hade stora mål och planer framför mig.

Det var dags att kontakta Bolagsverket och skatteverket. Nu ska Hunhörnan Skåne hamna på hundkartan!